Meja- Det kan väl inte bara varit jag..?
..Som regerade otroligt starkt på bilderna på den danske toppryttaren Andreas Helgstrand?
Här är han på sin superfina dressyrhäst. Det första dom flesta förmodligen ser är ett fint ekipage, hästen går i form och en fin bild. Men kollar man närmare så ser man att det inte är lika trevligt längre. Kan ju börja med att dom flesta förmodligen ser den öppna munnen? Inget tuggande på bettet här inte, jag hoppas verkligen att ingen ser bort smärtan i bilden.
Tydliga sår efter sporrarna.
Gapande mun=Smärta efter alla starka bett och hård hand, Den blåa tungan är ett tecken på syrebrist, förmodligen på grund av den otroligt spända nosgrimman. Ingen kan väl heller se förbi smärtan i hästens ögon?
Jag är inte emot dressyrridning i grund och botten, men när man ser sånt här så börjar jag faktiskt fundera lite. Vad har hästarna gjort för att vi ska behandla dom så här? Det sorgliga är ju att det här inte är något som förekommer sällan, utan tvärtemot. Kalla det ögonblicksbilder eller skyll på vad du vill, men jag kan iallafall inte undangå att se smärtan i varje bild. Absolut behandlar inte alls alla sina hästar på det här viset. Men dom här bilderna är ändå tagna på en av elitryttarna. Ska vi verkligen se upp till någon som behandlar djur såhär? Om någon ser upp till det här, vad får dom att inte ta efter?
