Shit vad fin Larka var idag! Red ca 45 minuter på stora fältet. 

I början av passet så var hon väldigt tung och jobbig. Lite tjafsig i munnen, och blev sur och studsade lite så fort jag försökte samla ihop henne eller ta i munnen. Jobbade därför mycket med övergångar, tempoväxlingar och att böja och ställa lite på serpentiner. Jag börjar stort sett alltid börjar med såndant när jag rider Larka, eller egentligen vilken häst som helst. Efter ett tag så mjuknade hon och lät mig börja samla ihop henne lite utan att hon blev sur. Kan ju även lägga till att den enda enkla anledningen till att hon blir så otroligt sur är att hon är sto, och inte vilket sto som helst, utan Larka! 

Började sedan på en stor volt med ungefär samma saker, skritt-trav och haltövergångar och lite att hon skulle formas för innerskänkeln. Hon hade lite svårt att arbeta rätt dom fösta 4-5 minuterna, och försökte krypa ihop. Men efter att jag kämpat på ett tag så började hon sakta hitta rätt form! Hon blev mjuk, fin och avslappnad! Gjorde massor av övergångar, även med galopp, då hon lätt annars tappar fokuset och det är då hon kryper ihop bakom hand. Flyttade även lite för skänkeln. Förminskade och förstorade volten. När vi gjort det några gånger så la jag även till en fattning direkt ur skänkelvikningen när vi kommit ut igen. Riktigt fina fattningar! Hon försökte smita när vi förminskade och ökade volten, genom att köra ut bogen och bara gå. Men till skillnad från hur det var för 1 år sedan för oss, så vet jag hur jag ska göra nu, så stor förändring! Förut så gick hon bara och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, men nu när jag vet så hittar vi några riktigt fina steg stundvis! Hon har ju lite svårt ibland att flytta nu när magen är i vägen, men hon kämpar på bra ändå! Galoppen var ruskigt fin idag! Hon bärde upp sig på riktigt, inget fuskande med att bara böja på huvudet! Hon började få igång bakbenen, lätta i framdelen och på den hitta en stadig form, ärlig och inget fusk! Likadant i skritten. Traven var sådär, hon var lite framtung stundvis, men när hon väl hittade rätt så var traven också väldigt fin! 

 

Jag är så galet, obeskrivligt nöjd. Det är dom här passen som verkligen visar mig vad vi har kämpat för egentligen. Hur mycket vi har utvecklats sedan för ett år sedan när hon gick med huvudet rakt upp och bara sprang fram. Jag hade ingen kontroll överhuvudtaget, och jag tyckte inte speciellt mycket om henne, och hon tyckte uppenbarligen inte speciellt mycket om mig heller. Alla dom där dagarna när jag bara velat ge upp, jag är så jävla glad att jag fortsatte kämpa. Det här trodde jag aldrig skulle kunna vara möjligt då. Att kunna se på Larka som min absoluta bästa vän. Vi klarade det här tillsammans.