Ni vet sånadär dagar när man vaknar och allt bara känns skit? Som att all världens problem är på ens axlar? Så var det för mig imorse. Jag trodde också att eftersom mitt humör var så nere och jag var så oerhört lättretlig att det skulle smitta av sig till Wille och hela ridpasset bara gå skit, men det blev tvärtemot! Jag är fortfarande väldigt chockad för i flera månader nu så har nästan alla ridpass gått skit, alltid något som gått fel på ett eller annat sätt så när passet väl avslutats har jag känt mig sämst och allt jobb jag lagt ner på Wille känts meningslöst.

 

Idag gick det verkligen superbra trots att vi gjorde jobbiga saker. Uppvärmningen fick bli en liten runda i skogen i skritt och trav och såefter det gick jag till ridbanan. Väl där så började jag jobba lite på en volt, något som är oerhört jobbigt enligt Wille. Han brukar bara gå runt runt stel som en pinne och helt oböjbar. Idag lostnade det dock och han gick på riktigt bra till och med i skritt med bakbenen under sig ordentligt och huvudet i ett trevligt läge. Vart mycket galopp på volt just för att han kändes så mjuk och följsam för ovanlighetens skull, jag passade liksom på då och både han och jag vart helt slut!

 

Avslutade passet med en underbar känsla i magen och ett leende på läpparna. :D